Spikens garage

[Fisketorp]

Härliga bilder, och underbar resa.
Riktigt kul att minstingen ser fram emot det till max

Hur är området nu?
Är ju tio år sedan men då ville man inte riktigt sätta sin fot där efter vad som berättades när man funderade på utlandstjänst.

[Spiken]

Vi har bara varit här ett par dagar, så jag vet inte vad jag ska säga om läget i Bosnien.
Det finns flera olika religioner har jag förstått. Landet är uppdelat, massa konstiga gränser på kartan. Tror att det är ganska komplicerat och bräckligt. Man märker att det finns missnöje.


Vi rullar vidare. Vägarna är tomma, men kantade av gravstenar med bild på unga män. Dödade på -90 talet.


Det finns ingen här, vart är alla?


Dom flesta husen ser ut så här.

Fortsätter till Livno, börjar bli dags att leta reda på en plats vi kan sova på också. Frun tycker inte att det känns okay att vildcampa här. Stannar på en restaurang och äter middag.


En Patrol parkerar bredvid våran bil. En man i 20:års åldern går runt och snokar vid bilen, samtidigt som han pratar i mobilen. Vi går ut från restaurangen och kollar vad som står på.

Han ville bara fota sin bil bredvid vår, prata expedition och resor. Han kunde ingen engelska, hade mobilen redo med en engelsk-talande kompis. Hans dröm var att åka någonstans, vart som helst, med sin Patrol. Varför han inte gjorde/kunde det vet jag inte, skakade bara på huvudet när jag frågade.
-Vill ni campa? frågade han sedan. (via tolken)
-Jo, vi letar efter någonstans att sova. (frun tvekar)
-Jag vet en plats med 500 vildhästar, uppe i bergen. (frun hoppar jämfota av förtjusning)
Han åker och tankar först, 10 liter.
Hämtar sin tolk-kompis.
Vi åker bakom och ser att det är hög mobil-aktivitet i bilen, blir lite fundersamma om det var så bra det här.
Bilen stannar i en återvändsgränd där det står en bil (japs-suv) med två personer i, och ytterligare två personer bredvid bilen. Alla skulle kunna få en roll som skurk i någon Beck film, utseendemässigt. Det pratas och gestikuleras vilt en stund innan vi åker vidare. Efter en stund kommer japs-suven och kör om oss. Den svarta Patrolen som vi följer efter kör extremt sakta. Det börjar bli kväll, och det är nästan svart nu. Vi följer en okänd bil upp i bergen, där det inte finns en levande själ förutom deras kompisar.

Vi hittar några hästar (ca 15 st) som vi matar, sedan kommer vi till hans jaktstuga där vi tar kväll.
All mobiltrafik och japs-suven var för att lokalisera hästflocken, för fruns och den lilles skull.
Tänder en lägereld åt oss, innan han frågar om han kan göra något för oss. (samtidigt som han har sin bil på tomgång och lyser upp campen åt oss)
-Allt är perfekt, det här blir jättebra.
Han såg nästan lite besviken ut för att jag inte kunde komma på något. Ville ge honom lite diesel pengar, men det var blankt NEJ på det. Vi är nu fb-vänner, så kan vi översätta lite hjälpligt via det. Han skrev och tackade oss för att vi ville campa på hans plats! Gästfriheten är det inge fel på.

[JohnE]

Vilken härlig resa! Följer med spänning!
Många säregna länder i de där trakterna, men folket verkar vara bra att ha att göra med! Skönt!

[Spiken]

Jag antar att det är hästar som flytt, eller blivit släppta och sedan förvildats lite. Vana med människor och matas av någon intresseförening av något slag.


Nästa dag. Fint uppe i bergen.




Övergiven mack. Finns nästan ingenting utanför städerna i det här området.


Kroatisk flagg


Min favorit körning. Liten grusväg med utsikt åt alla håll. Det blev inte så mycket gruskörning, vi fortsatte att köra på dom tomma asfaltsvägarna mot Mostar.


Mostar.
Brukar undvika all form av turistiga grejor, men det var faktisk roligt att se Japanska busslaster i Bosnien. Då kommer det ju in lite pengar där iaf. Det är ett fint land med trevliga människor i.


Vi hitta en jättefin Camp i Blagaj. Rekommenderas: "Blagaj Autocamp"
15€ per dygn (lågsäsong) och då fick vi ett glas valfritt per skalle, även den lille, och ett fruktfat.

[Spiken]

Dagen efter åker vi in i den lilla staden Blagaj.
Fin liten stad med en flod som kommer ut ur ett berg.


Fullt med mysiga restauranger.


Jag vill som vanligt inte åka samma väg tillbaka. Asfaltsvägen blir till grusväg.


Grusvägen blir mindre och mer igenväxt. Länge sedan någon åkte här. Vi får pressa fram bilen genom elaka träd och buskar. Det gnisslar i plåten av hårda taggiga grenar. Vi kommer fram till en lite bättre väg som vi följer istället.


Den bättre vägen har på bägge sidor och åt bägge hållen skyltar som vi inte gilla. Helt plötsligt var det en annan stämning i bilen, förutom i baksätet där hon sjunger "Idas sommarvisa" för fullt. Någon misstanke fick hon så hon frågade:
-Går det bra där framme?
-Jadå, Pappa ska bara hitta ut ur minfältet! Vissa repliker kommer man ihåg längre än andra.
(den sämsta skylten att se baksidan av måste vara den här)


Vägen var fin och vi kom till en asfaltsväg till slut.

[Lars 9k]

Dina resor tenderar att bli lite spännande! Skönare att sitta i soffan och läsa om vissa saker än att uppleva det live! Det där är liksom på riktigt.

Kanon berättat som vanligt!!

[Portland]

Om man ogillar turistiska grejer är Bosnien verkligen ett land att rekommendera, de har liksom inte "vaknat" än.
Visst, Mostar och "Stari Grad" intill har ju massa plock och krämare men det är rätt begränsat och i övrigt är landet nästan helt befriat från sånt.
Men det betyder inte att sevärdheter saknas, tvärtom!
Och landet är lite som Sverige, det finns allt... allt från åkrar och fjäll via frodiga skogar och stora floder till hav (om än minimalt) och torr och knastrig stäpp.
Maten och naturen gör att man gärna återvänder och folket är ofta extremt gästvänliga.

Att vissa områden är tomma på folk har tyvärr ofta en tråkig förklaring, en av de mest ökända orsakerna är ju Srebrenicamassakern där långt över 8000 slaktades.
Under kriget -95 var det svårt för FN att få ut förnödenheter till folk på landet och omöjligt att garantera dess säkerhet, så de samlade ihop alla i läger.. dvs koncentrerade dem...
Ett sådan ställe var en batterifabrik i Potocari och en holländsk bataljon uppehöll skyddet där.
Men sedan kom serberna.
Den holländska styrkan mer eller mindre lämnade över nycklarna till området, de var visserligen få... men ändå... till serberna och lämnade sedan folket åt sitt öde.
Serberna hade ju lovat att skydda folket!
...men mot vem då...?
Efter att Dutch Bat lämnat startade slakten.
...och eftersom landsbygden var tömd kunde lastbilar med lik köra obehindrat i skytteltrafik... massgravar grävdes överallt och fylldes upp.

Detta har självklart många serber blivit dömda för, krigsbrott och brott mot mänskligheten samt folkmord och är ett av deras hinder för att komma in i EU.

Potocari är tyvärr bara ett av alla exempel där liknande saker skedde, Potocari är ju störst men inte ensamt.

Numera ser man ofta ödehus, fasader med granatskador, gravstenar här och var, minnestavlor över hittade massgravar osv.
Men likväl är det ett land jag gärna återkommer till.
Särskilt numer då alla vägar mm finns med på GPS:er!


I tråden nämns Blagaj som ligger nån mil söder om Mostar, men om man åker lite mer västerut kommer man till Kravica, där verkligen imponerande vattenfall finns att beskåda... och bada i om man nu vill det.
Skriver man Kravica på Google maps visas bild på vattenfallen, men fel by visas.
Det Kravica som visas ligger bara några kilometrar från nyss nämnda Potocari, och i detta Kravica utförde bosnierna en massaker mot serberna... två år före Potocari, ett femtiotal dog där.

Nästan vart man än vänder sig i detta land finns det en minst sagt tråkig historik tyvärr...

[Fisketorp]

Härliga bilder som vanligt =)
Hade känt mig bra nervös om det börjat dyka upp sådana skyltar på vägar som inte ser ut att användas längre.

Ni som åker runt på diverse ställen.
Hur är det med täckning för mobil?
Eller är satellittelefon att rekommendera

[Spiken]

Dina resor tenderar att bli lite spännande! Skönare att sitta i soffan och läsa om vissa saker än att uppleva det live! Det där är liksom på riktigt.

Kanon berättat som vanligt!!

Tack
Ja, jag har märkt det. Vet inte varför det blir så hela tiden.

Härliga bilder som vanligt =)
Hade känt mig bra nervös om det börjat dyka upp sådana skyltar på vägar som inte ser ut att användas längre.

Ni som åker runt på diverse ställen.
Hur är det med täckning för mobil?
Eller är satellittelefon att rekommendera

Mobil funkar bra, bättre täckning än Sverige.
Icke EU land kan vara dyrt, men kontantkorten är billiga.
Fri Wifi finns på mackar, caféer/restauranger och liknande.
Jag har hardcore overlanderkompisar som har satelittelefon med sig, men aldrig behövt använda den.
Dyr grej bara, men en del kan känna sig lite tryggare av att ha den med sig.

@Portland: Jag kommer nog att åka tillbaka till Bosnien, vill se mer av landet.

[Spiken]

Gränsen Bosnien/Montenegro


Fin väg. Går en fors nere i ravinen.


Finns ingen belysning i tunnlarna.


Lunchstopp i Montenegro.
Tvättmaskinen har varit i gång, så vi passar på att torka lite kläder. Våra lunchstopp brukar vara 2 timmar. Då får lillfisen tid med sitt också.


Hon hitta en smörjgrop. Hade inte gropen varit full av taggbuskar, så skulle man passa på och rundsmörja Babushkan.


Vi kör en liten krokig väg söderut. Bergsvägar tar tid att köra, men vi kommer till Kotor som vi tänkte.

[Spiken]

Handlar lite ätbart på marknaden i Kotor, den gamla delen av staden var väl värd ett besök.
Fortsätter sedan söderut efter kusten.


Tog en camping tidigt. Äter/dricker riktigt gott och bara närproducerat. Våran "markis" är av enklast tänkbara modell. Jättefin kväll med solnedgång och allt...

Vaknar av att det börjar fladdra om tältet. Det regnar och blåser ordentligt, sova är omöjligt. När man ligger i tältet så har vi benen på den sidan som hänger ut från bilen. I nästa vindby som kommer så har vi plötsligt benen rakt upp, vi får ta i för att få ner fotändan igen. Vi vänder på oss för att få lite mer tyngd, nästa vind by så sitter vi plötsligt. Lite svårt att sova när tältet uppför sig som en Kalle Anka säng. Stegen lutar in mot bilen, så lite bökigt att komma ner. Vi viker ihop tältet så gott det går och sätter oss i bilen. Vinden kommer mot förarsidan, samma sida som tältets "gångjärn" sitter. Skyddet fick jag bara halvvägs på, såg att någon båge till tältet inte satt som den skulle så något har hänt. Har jag bara vinden mot förarsidan så borde det klara sig bra. Campingens soptunnor och möblemang blåser ut i havet. Husvagnarna blir av med markiser och förtält. När det kommer en vindby så lutar Patrolen, den gungar inte till bara, utan den lutar ända tills vindbyn ger sig.

[Spiken]

Varit vaken hela natten och tittat på allt skräp som flugit förbi. När campingens ända lyktstolpe blåst ikull så blev det svart också. Men man hör i plåten på bilen att det yr grejor. Lillfisen tycker att det är mysigt i bilen och somnar gott.


Vi åker till Albanien, tar en camp tidigt så vi hinner fixa med allt. Laga tält, byta ut allt som blivit blött och tvätta/städa. Våran "tvättmaskin" har blåst till Italien så vi lånar campingens maskin. Det ser lite "trashigt" ut hos oss och andra overlanders rynkar på näsan lite. Vi stannar här i två nätter, äter på restaurangen och har det bra. Den lille har hittat kompisar och lekplats.


Bunkrar upp med det vi behöver för en tur i norra bergen i Albanien. Vi har tänkt att åka till den lilla staden Theth. Den ända kristna staden i Albanien. Ottomanerna tyckte att staden låg så otillgängligt till, att det inte var värt besväret att islamisera den. Det här var ju 1000 år sedan, nu finns det väg och ska inte vara några problem att ta sig dit.


Huvudvägen till Theth.


Theth. Dom har fått ström ganska så nyligen. Fanns både turistinfo och vandrarhem här. Alla här verkar ha ett rum att hyra ut. Men nu är allt stängt. På hösten så tar man sina djur och går ner från bergen för att övervintra.


Fin natur här. Vi letar farbar väg för att komma söderut. Jag hade hoppats på att bäcken skulle funka, men det var lite stenigt.


Hittar ett vadställe.


Vägen blir bättre, men fortfarande väldigt hoppigt. Snittar 7 km/t, och vi har långt kvar. Vi kommer behöva övernatta i bergen.

[Spiken]

Vi hittade en camping, otippat.
Kostade 5€. Kvinnan som hade campingen ville bjuda på en 4 rätters Albansk måltid. Det hade varit roligt att få prova, men vi ville laga vår egen mat så den lille får i sig lite (kräsen). Då ville hon ge tillbaka 5:an, jag tyckte att hon kunde få den för att vi fick stå här. Efter det kom hela familjen ner till oss. Gjorde upp en eld, rostade kastanjer och sparkade boll med lillfisen. Satt och pratade länge om livet i den här delen av Albanien. Precis allt du kan tänkas behöva får du fixa själv här.
Här ärver man släktingars skulder, eller så kan man bli ingift i en skuld man aldrig kan betala.

[Spiken]

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=rNVhpKqI1lU[/youtube]
Hittade precis en film med några tyskar som kör samma väg som vi gjorde i våras.
Fast vi körde själva... i vårsmältningen... på natten. Eh, tror vi hade lite tur med oss på den resan.

[Spiken]

Familjen som drev campingen. Tjejen jobbade som sjuksköterska och killen som lärare. Jag var tvungen att fråga:
-Var då? Tar ju en dag med bil att komma någonstans, och någon bil har jag inte sett.
Vi hade åkt förbi ett hus med en gatlykta och en asfaltsplätt på 20 meter, kommer ihåg att vi kommenterade det när vi åkte förbi.
-Ja, där jobbar vi. Huset fungerade som skola, sjukstuga och diversehandel. Men du var tvungen att beställa innan vad du skulle ha, så kunde du hämta det nästa vecka eller så. En timmes promenad i rask takt för att ta sig till jobbet, och sen ska man hem också. När man kommer hem så ska gård och djur skötas.


Mamman i familjen inspekterar våran bil, blir avundsjuk på vårat kylskåp. Dom har inget i sitt hus. Men dom har internet och smartphones, hur hänger det ihop?


Kastanjerna som vi rostade, taggiga små rackare.