Aktuellt datum och tid: lör aug 18, 2018 18:10

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 6 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: sön aug 12, 2018 21:14 
Offline
Nybörjare

Blev medlem: tor dec 07, 2017 23:07
Inlägg: 1
Ort: Bollebygd
Tjenare på er!

Jag heter Nicolas Bredell och vill snacka lite om min farsa, Daniel "Spjutet" Bredell. Jag kommer att berätta om olyckan och lite om rehaben.

Pappa var med om en olycka den 3 aug. 2012, då var jag 9. Spjutet var bara 36.
Ett jeepdäck(?) exploderade rätt i hans ansikte så att käken blev som krossat knäckebröd, luftstrupen och matstrupen fanns i princip inte kvar och han "bröt" kotorna C2/C3. Han fick även skador på ryggmärgen, en whiplashskada i höger arm och en rejäl hjärnskada orsakad av betonggolvet inne på Vianor.
Tur i oturen så skickades två ambulanser och fyra personal. Två "nya" sägs ha tuppat av och kvar fanns två erfarna personal. En av dem hade jobbat på operation eller som narkossköterska eller liknande och lyckades sätta en trakeostomi i farsans hals vilket gjorde att han fick någorlunda fria luftvägar. Blodbad och ett rent helvete har jag fattat jag att det var. Pappa andades inte, han rosslade. När han kom till sjukhuset var det röntgen osv. och vi i familj och släkt blev satta i ett rum bredvid. Läkaren kom in och sa "det är ett mirakel om han överlever". Jag och någon mer i min familj, minns ej vem, gick in och "tittade" på pappa. Jag gick ända fram till honom. Jag såg hur de kämpade allt de kunde och den där synen vill jag bara få bort från skallen, men det går fan inte. Blod, en "sovande" pappa, dropp, maskiner, en andningstub och en kasse med blodiga arbetskläder i platspåsar, piercings i burkar och en plånbok. Fyfan. Vilket helvete. Tillbaka till anhörigrummet, ambulansporten öppnas och där kommer pappa, på bår med ett femtontal läkare och sköterskor omkring sig. Helikoptern var redo och flög i ilfart till Sahlgrenska för en operation som tog hela natten av de skickligaste kirurgerna som fanns i närområdet.
Ett antal dygn på Sahlgrenska där vi inte visste om han skulle klara sig eller inte. Den ovissheten är fanimej så jävla hemsk. Jag minns att vi sjöng Nannes låtar för pappa, "håll om mig". De enda tecknen på liv var ett ständigt vridande huvud, en plågad pappa, fyfan. Trcket i huvudet var alldeles för stort, inte alls bra. Inga direkta kroppsfunktioner fungerade, respirator, kateter. Ingen kontakt.
Flytt till IVA på SÄS efter några dygn på CIVA på Sahlgrenska. Där var det tufft att vara. Präster och sörjande familjer kom och gick. ett hjärtstopp som pappa överlevde som lilla jag bevittnade, hemskt. Ställning för att fixera nacken, en stor väst med metallkrona, en tuss i munnen för att käken ska läka, blinkningar det enda kommunikationssättet. Lite sjukgymnastik.
Dags för rehab på R45 där den bästa personalen finns. Arbetsterapi, sjukgymnastik. Mycket vakande, en personal ständigt inne hos pappa och vaken natt. Mycket slem, får näring via peg i magen. Får en talventil på tracken och det första han säger är mitt namn. Ett leende ibland. Cykling på en konstig cykel, gåträning, ståträning, talträning, matträning. Som att börja på nytt med en vuxen man som är som ett barn. Hjärnan finns kvar, det vet vi och det får vi ibland se och höra. Många månader inlagd på rehab, 6-8 tror jag. Alla hjärtans dag 2013 får han komma hem på permission över natten, dock får vi inbrott natten innan och de slangar jeepen. As.

Alla säger att farsan hade tur som överlevde. men ibland vet jag faktiskt inte om de har rätt. Vi hade kanske tur, men det liv han har skulle vi här ute aldrig klara av att leva.

Många år av rehab visar sig. Men min pappa kommer aldrig att bli helt återställd. Smakportioner utan bitar, ingen track, står med hjälp/håller i sig i räcke, kan ej gå utan stöd, rullstol överallt, behöver hjälp med allt i princip, kan inte köra bil och definitivt inte jeep, både för syn, nacke och halvsides förlamning. Hjärnskadan gör att korttidsminnet är mycket dåligt och nästan det enda min pappa gör är att röka och spela Harpan. han går på en jävla massa piller för nervsmärta och mycket mer. Han har nästan inget intresse för att mecka eller greja. Han använder nästan aldrig datorn och är aldrig härinne.
Vi är så otroligt tacksamma å pappas vägnar över allt ni gjort för honom.
Men en sak förutom allt detta är jag så otroligt ledsen för. Nästan alla papas vänner bara försvann. Poff, omtyckt älskad och en rolig vän, kompis, bekant och arbetskamrat till en funktionshindrad man i rullstol med typ tre kompisar som kommer då och då. Vissa mer, vissa mindre. Snälla ni, jag vet att ni tycker att det är superjobbigt att se min pappa såhär men snälla, kom och besök honom. Han kanske får ut något av det. Ett minne, en lukt, en ny känsla eller vad fan som helst. Varför hör ingen av sig? Har ni glömt min älskade pappa Spjutet/Långben/Grodan/Danne/Däckgubben? :(
Hör av er till mig, snälla. Ni kan bara ta en kopp kaffe eller inte ens det. Bara komma in i fem minuter och snacka lite jeepar. Farsan har fortfarande humor och om den är likadan som för har jag ingen aning om men kom in och berätta ett par historier bara. Kom några få om ni inte vill vara själva. Bara ni inte för ett jävla oväsen för det klarar han inte av.

Jag ville att ni skulle veta det här för jag har förstått att många av er verkligen tyckte om min pappa som han var då. Jag minns inte min pappa innan olyckan. Därför skulle även jag vara evigt tacksam om ni ville berätta något om honom för mig.

Jag vette fan om jag gjorde inlägg i rätt tråd eller så men det skiter jag i. Ni ska veta det här och inte undra.

Ta kontakt med mig här, skriv i tråden eller skicka ett meddelande. Skriv på Facebook, Instagram, Twitter eller vad fan som helst.

Mitt nummer är 0723337840, skicka ett mess eller ring.
Och tveka inte att höra av er. Pappas adress finns på nätet. Hans nummer likaså. Hör av er till honom. Han har personlig assistans dygnet runt och de är snälla.

Sprid gärna det här inlägget till alla inaktiva på sidan som hade nån form av koppling till farsan.

Fan vad jobbigt det var att skriva det här. Vill ni veta mer så hör av er.
Jävla långt inlägg men det skiter jag också i. Tack som fan för att ni läste!

Ha det bäst så länge.

/Nicolas

En riktig jävla krigare är han.


Upp
 Profil  
Svara med citat  
InläggPostat: sön aug 12, 2018 23:52 
Offline
Guru
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons apr 15, 2009 20:25
Inlägg: 3488
Ort: Eskilstuna
Starkt skrivet.
Jag har aldrig träffat spjutet men läste mycket av det han skrev.
Ofattbart tragiskt.
Kan bara hoppas att allt går så bra som det kan.



/Magnus

_________________
/Magnus

Cheva K2500 -91 6,2TD, i luften axellös
Toyota LC RJ70 -87
www.drawings.hagberga.com


Upp
 Profil  
Svara med citat  
InläggPostat: mån aug 13, 2018 6:40 
Offline
Beroende
Användarvisningsbild

Blev medlem: fre sep 04, 2009 7:58
Inlägg: 1286
Ort: Växjö
Bra gjort :tumbup:
Dock har jag heller aldrig träffat han, men som sagt läste mycket han skrev och ibland något enstaka PM.
Trodde det knappt var sant när jag läste vad som hänt, att det var illa förstog man men inte så illa.
Hoppas allt går bra i slutänden.

_________________
Toyota Lj70


Upp
 Profil  
Svara med citat  
InläggPostat: mån aug 13, 2018 15:31 
Offline
OffroadGeek
Användarvisningsbild

Blev medlem: sön feb 26, 2006 20:40
Inlägg: 4853
Ort: Borås
Då tråden om din pappa har varit klistrad här sedan olyckan, så klistrar jag även denna.

Din pappa var en rolig och frekvent skribent här på forumet och han är uppskattad av många för sin kunskap och vitsighet.

Du uppvisar stor styrka och mognad genom att redogöra på detta vis för olyckan och tiden som gått sedan dess, imponerande!

/mod


Upp
 Profil  
Svara med citat  
InläggPostat: mån aug 13, 2018 18:48 
Offline
Beroende

Blev medlem: tis aug 29, 2006 10:59
Inlägg: 1170
Ort: S:T Anna, Söderköping
Förjävla bra skrivet. Inte heller jag hade förmånen att träffa Spjutet men läste som andra hans inlägg. Har undrat nu och då hur det är med han men inte sätt några inlägg i "hans" tråd. Jag trodde nog det värsta. Väldigt starkt av dig att skriva detta och hoppas hans vänner tar kontakt igen.
Kom även ihåg att ni som anhöriga är ena jäkla krigare som förtjänar all kred som finns där.

Mvh//Klirre

_________________
If in doubt, Flat out!


Upp
 Profil  
Svara med citat  
InläggPostat: mån aug 13, 2018 21:10 
Offline
Forumräv

Blev medlem: lör mar 02, 2013 12:05
Inlägg: 959
Ort: Falköping
Instämmer med dom andra, har heller aldrig träffat spjuten, men läst inlägg och tråden om olyckan.
tänker på han vid arbete med däck bla. folk har svårt att första hur lätt det går "djävligt illa"
på jobb och fritiden.

Har lite svårt att utryck mig i text, men du är stark som orkar skriva om din far


Upp
 Profil  
Svara med citat  
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 6 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
POWERED_BY
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2011