Nu var jag ju tvungen att testa tältet. Passande nog så hade jag lite semester just då! Så jag packade ur bilen och började inspektera bra-att-ha sakerna som alltid ligger i den.
Såg bra ut, men för att leva bekvämt behövs lite mer... Efter en stunds packande hade jag fått med mig det viktigaste: Kläder, värma och kalla, picnic-väskan med bestick osv, spritköket, en kastrull, en stekpanna, sängkläder, täcke, kudde, kylväska, ficklampa, lite reservdelar, spännband osv.
Cykla är ju kul, så jag slängde ihop en cykelhållare och så var jag iväg!
Masonitskiva spänd ovanpå taktältet för att skydda mot grenar osv.
Men ingen expedition är komplett utan haverier? Bilen har alltid varit så snäll och fungerat perfekt för mig, men efter bara en halvtimme in på expeditionen började det lukta bränt.. Jag stannade till och ett rökmoln uppenbarade sig från höger framdäck... Efter att ha grävt bort ett halvkilo glödande jord från bromsskivan kunde jag konstatera att bromsen låst sig, och inte lite heller.. Efter en del bankande med klubban lossnade den så pass att jag kunde återvända hem. Här lossade jag hjulet, spolade av allt med högtryckstvätten och bankade vidare med klubban. Tillslut lossade den helt, eller tja tillräckligt i alla fall. Resan fortsatte!
Första kvällen kom snart och jag letade mig ut i ödemarken. Vid en sjö hittade jag en lugn plats att stå. Tältet fälldes upp och jag lagade till en middag som avnjöts till god utsikt!
Vad jag inte räknat med var att den lilla vägen som gick en liten bit bort tydligen var en stor lastbilsled. Hela natten kom det lastbilar susandes och självklart vaknade jag av varenda en av dem..
Morgonen kom till slut i alla fall! Rätt gott om plats inne o förtältet. Riktigt smidigt att kunna komma åt sakerna i bilen eller kunna äta frukost vid bordet utan att bli blöt.
Backen med köksutrustning fungerar som en ypperlig diskbalja!
Resan gick vidare. Några asfaltvägar blev det i början.
Men efter ett tag byttes det svarta mot grus..
Vägarna blev sämre och sämre när jag navigerade med enbart min kompass som hjälpmedel...
Ibland fick man vara optimistisk för att ens kalla det för väg..
Men Jeepen kämpade på i stormfart! Då och då såg man faktiskt täcken på civilisation!
Mil efter mil med skogsvägar.
Nej, det är ingen cykelväg. Den är smalare än så och avsedd för biltrafik!!
Lunchstopp.
Vid ett ställe fick jag syn på en liten affär mitt ute i ödemarken. Bland hästkärror och kringluffsandes hästar träffade jag de trevliga ägarna. Vet inte om de kan kallas för amish eller inte, men klädda i snygga ålderdomliga kläder var de i alla fall. Efter att jag köpt mig en flaska lokalproducerad olja så blev jag rekommenderad att vandra förbi gården, upp genom en skog och komma fram till ett stup. Vid detta stup hade man nämligen en utsikt på över 10 mil!!!
Körde vidare på vägar som inte verkar ha varit underhållna sedan andra världskrigets bandvagnar krossade dem och hittade ett vackert vattenfall som fick bli lunchpaus.
Alla nätter kunde ju inte bli vid en sjö, så här fick det bli på ett kalhygge.
Min vanliga otur var med mig... När jag fällt upp tältet och tänt grillen hörde jag ett susande och brummande... Vad är det?? Ett vindkraftverk gömt bakom trädet!! Där var den nattens sömn förstörd.
För säkerhetsskull kamouflerade jag bilden så att det sätt från vägen skulle se ut som ett vanligt tält->campa på allemansrätten.
Trots detta kom det en militär på morgonen och körde ett varv runt mig för att inspektera, men han körde sin väg igen och så gjorde jag.
Nästa dag körde jag vidare. Mycket att kolla på!
En cykeltur hanns med.
En kyrka längs med vägen.
Notera hur nyckeln hänger på spiken bredvid dörren!
Inte alla ställen man känner sig så välkommen på
Lite mer bilder:
En intressant möbelbutik med handgjorda möbler.
Tillslut blev vägen bred igen och jag kom tillbaks till civilisationen.
Pluspoäng till de som kan lista ut vart jag körde!
Några personer är förbjudna att gissa, bland annat du, mantaJohan 
